iprenberoende

Kom nyss hem från Eve, min underbara vän här ute på landsbygden. Vi bakade säkert tusentals kanelbullar, svullade(i något måttliga mängder) och kollade på en jätteskum film. The LakeHouse hette den... jag råder er att om ni ska se den,se den inte själva! Ni kommer att behöva någon att diskutera allt med. Det funkar inte annars. Man fattar inget. Det kanske är meningen och jag och Eve kom fram till att filmens skapare säkert inte heller fattade nåt utan bara skrev ihop det.
Men visst var den bra...men kanske för mycket tänk-hela-tiden-själva-och koncentrera-er-totalt-och-fatta-inget-ändå koncept.. 3 av 5 för det lyckliga slutet.

förmiddagen tillbringade jag typ hånglandes med mormors stenbelagda trädgårdsgång. Notera att hånglandes innebär i närkontakt, på knä, med ansiktet nere i det där jävla ogräset. Så kändes det som att jag hade brutit handlederna också och det var ju sådär lagom behagligt. Men himla snyggt blev det, om man får lov att säga så själv. 

Imorgon drar jag iväg till Stockholm, och Eve kanske kommer upp också på fredag. det ska bli så himla skönt att lämna alltihop. Jag måste verkligen tänka igenom mitt liv nu. Så som det är nu, kommer det inte att kunna fortsätta länge till. Jag måste lämna det där förbannade sjunkande skeppet nu!