iprenberoende

Jag vet inte vad det är med mig. Har börjat tycka det mesta i skolan är tråkigt, till och med Sceniskt Musikprojekt. Och så är jag inte hungrig på mat längre, förutom sent på kvällarna - ibland. Jag kan i och för sig äta sötsaker, som tex idag när jag smällde i mig en rätt stor kladdkaksbit hos Märtas tillsammans med Eve (fast hon hade en egen bit, Eve alltså). Blev dock lite illamående och kände mig tjock direkt efteråt. Försökte övertyga Eve om att enbart-tuggummi-kost var en bra bantningsmetod, men hon propsade på att man bara blev hungrigare av det. Förstås.

Igår var ganska tråkig. Hade skola, så klart, som var tråkig nästan rakt igenom. Efter Sceniskt gick K med mig hem för vid klockan 18.00 skulle vi ta en buss till Universitetet för en föreläsning. Jag köpte en liten baguette och en paprika till oss på Coop, som vi tillagade hos mig och åt samtidigt som vi diskuterade allt mellan himmel och jord och Piltshowen. Mest det sistnämnda.
Sedan åkte vi alltså till Universitet, träffade Sara och Pierre "Hästälskaren" Ogeryd på bussen. Föreläsningen, var långdragen, ibland intressant, men främst en alltför stor belastning på mina sköra nervceller. Jag vågar säga att de flesta av oss i klassen var trötta (inte så konstigt: skoldagen var från ca 8.10-16.45). K somnade till lite ett par gånger, med all rätt. Vi kunde ha kommit med bussen som gick 20.45, men frågorna efteråt (bland den vuxna delen av publiken) försenade vår avfärd, och vi tvingades vänta på bussen som gick 21.17. Det var kallt.

Inatt drömde jag en smått klaustrofobisk dröm. Agnes skulle absolut köra mig  (för jag skulle hämta min packning som jag hade glömt hemma, skulle resa nånstans) men när vi kom ut på landet i mörkret och man inte såg vägen framför bilen, gasade dessvärre den redan nämnda Agnes på. Jag utbrast oroligt att vi kanske körde på någonting eller körde av vägen om hon fortsatte så där. Men hon sa hurtigt att vi inte skulle komma någonstans om hon inte gasade som en annan racerförare. Helt plötsligt var Sara där och medan Agnes pressade ner gaspedalen satt hon vänd mot Sara och diskuterade lugnt. Jag fick således panik och försökte trycka ner pedalerna jag hade vid mina fötter (som på en bilskole-bil), men ingenting hände. Vi klarade oss hem, dock. Jag tog min packning, kom på nåt sätt därifrån, men kom sedan på att jag hade glömt mina linser och att den väska jag trodde jag behövde, som jag nu hade, inte innehöll ett enda välbehövligt föremål.
Drömde sedan att  jag och några, tror det var  min klass, och några till (Denise, tror jag) plötsligt brast ut i I got life från Hair, dansade, hoppade runt, sjöng och jag vet inte vad.

Idag hände ingenting, nästan. Jo, jag var på synundersökning och fick dåligt samvete när jag inte såg de där små bokstäverna. Och just det, så blev jag glad när jag gick in i matsalen. En trevlig överraskning väntade strax innanför ingången.

Farväl